Elegant förenar Fernström klassiska formprinciper med glittrande leklynne. Med utsökt teknik formar han en spänstig och luftig instrumentalsats, vars öppna struktur generöst lämnar ut sig till den glasklara genomlysning som Berwaldkvartetten här presterar.
Daniel Rydén, Sydsvenska Dagbladet 1985 i recensionen av skiva med stråkkvartetter av Fernström och Söderberg
Spelad på detta sätt blev John Fernströms sjätte kvartett från 1946 i "sjunde zigenartonarten på g" till en fullblodsmusik som med ens förde upp tonsättaren i rang med de våra allra största, jämförbar med inte minst med en rad franska nyklassicister. Så tänkte man i varje fall tills ensemblen i finalen lade på ytterligare ett kol av böhmiskt musikanteri och faktiskt lockade fram en vild och exotisk zigenarkaraktär som väl ingen trott en svensk tonsättare vara mäktig. Här hade vi tydligen en modern klassiker av internationella mått mitt ibland oss utan att lägga märke till det.
Rolf Haglund, Borås Tidning, 15 September 1998 i recesion av kammarkonsert med Vlach-kvartetten.
Det är typiskt att det är en engelsman som dirigerar och bevisar symfonins storhet, likaväl som Norman del Mar tidigare haft Fernströmsymfonier på repertoaren.
Stig Jacobsson, Svenska Dagbladet 12 Februari 1988 i recension av skiva med 12:e symfonin.
John Fernströms trio från 1951 spelas rätt ofta, men jag tror mig aldrig ha hört ett så gastkramande framförande förut. Musiken är på en och samma gång djupt originell i sitt subjektiva och djupt fängslande dramatiska uttrycksinnehåll och mästerlig i sin kontrapunktiska stämflätning och smidiga formbyggnad utan tillstymmelse till longörer.
Spelet var till bristningsgränsen laddat och likväl stod ytterligheterna i meningsfull balans. Spela genast in på CD, och skaffa en violin till så ett det kommer med någon obekant stråkkvartett på köpet!
Beethoven framträder ... men trots förlängning och bisserade alla-polacca-sats stod det 1-0 till Fernström!
Bengt Edlund, Arbetet. Efter framförande i Lund 7 mars 2000 (Jörgen Svensson, Björn Arnholdt-Olsson, Johan Stern).
Man spelade ”Trio för stråkinstrument”, skriven 1950 av Lundabon John Fernström. Med fint kontrapunktiskt hantverk skapas en dramatisk förstasats som ibland vänder sig inåt i undran, en andrasats med vackra färgstråk, en tredjesats med dragning åt jazz och en kantigt elegant sistasats. Varför strömmar inte Lunds hipsters till för att höra detta? Fernström är ju femtiotalsformgivare av bästa sort.
Tobias Lund, Sydsvenska Dagbladet. Efter framförande på Skissernas Museum i Lund 17 februari 2014.
Fernström öste ur många källor, ofta en tonal klassisk romantik som kunde brytas av oväntade atonala utvikningar. Scherzosatsen "Tokfan" i elfte symfonin visar hans förmåga att kringå den gravallvarliga termen "seriös musik".
Hans Wolf, Dagens Nyheter, 13 Januari 1991. Inför minnesprogram om John Fernström.